Vittnesmål

Vi förmedlar utsattas vittnesmål här samt på instagram och facebook. Med utsatta menar vi alla individer som upplevt sexuellt våld. Vi vill skapa en trygg gemenskap för utsatta i syfte att bidra till ett “nästa steg” i den enskildes bearbetning.

Vi vill göra er uppmärksamma på att berättelserna kan väcka starka känslor och minnen om en själv varit utsatt. Ha en vän i närheten och känn dig inte tvingad till att läsa dessa vittnesmål.


 

Chefen drog in mig i ett förråd och försökte hångla upp mig. Det var ett jobbevent, jag var ny, han hade makt.

Jag puttade undan honom. En manlig kollega såg allt men gjorde ingenting. Sa ingenting.

Detta var 5 år sedan. Chefen och vissa kollegor håller fortfarande på. Arbetsplatsen är så genomsyrad av sexism – alla har blivit vana.

När kommer jag kunna trivas på min arbetsplats?
När kommer jag få göra det jag älskar utan att bli sexuellt trakasserad?

I 20-års åldern hade jag en fyra år äldre pojkvän. Vi hade varit tillsammans några månader när jag en natt vaknar av att han stoppar in sitt kön i min mun.

Där och då förstod jag inte att det var en våldtäkt. Jag förstod att det var fel men vågade inte säga ifrån.

Min idrottslärare tog mig åt sidan efter lektionen. Ha sa att jag hade blowjob eyes och att jag borde tänka efter innan jag tittar på någon.

Jag var elva.

Jag och en vän möter min dåvarande pojkvän och hans två vänner på en välkänd sportbar.

Under hela vägen till baren skickar han hotfulla meddelanden till mig, där han får mig att känna mig som en dålig person som inte vet hur hon ska uppföra sig. Han är arg på mig för att jag umgås med folk som han inte tycker är passande för mig.

Meddelanden är diffusa och med en nästan underliggande aggressivitet, hade jag visat någon vet jag inte om de hade förstått hur hotfulla de var. Väl där är han kylig mot mig och när jag ska gå ut och röka följer han efter.

Han tornar upp sig över mig och ställer sig så jag är fast mellan honom och en vägg. Han säger saker om hur jag beter mig, hur besviken han är på mitt beteende och mig etc. Vi går in igen och jag försöker le och hålla masken. Jag går sen på toaletten och han följer efter.

Där fortsätter han sin harang om hur illa jag beter mig och även här liksom tornar han upp sig över mig. Helt plötsligt, från ingenstans drar han in mig i ett toalettbås och våldtar mig.

Jag vågar inte säga nej, jag försöker tänka på det han gör som något roligt, som något spännande, som ett sätt för honom att säga förlåt eller som ett sätt för honom att visa att han inte längre är arg på mig.

Jag säger inte nej, jag drar själv ner mina byxor och låtsas att jag vill detta. För inombords är jag rädd att han ska döda mig både fysiskt och psykiskt.

Vi var tillsammans i 2 år till, 2 år av psykisk misshandel och våld. Sedan tog jag mig ur och nu går jag i terapi för posttraumatisk stress.

Jag uppmärksammade för ett par år sedan, då jag var ute på klubb med ett stort gäng väninnor. Det hör till historien att jag mestadels varit ute med en grupp av blandade kön. I alla fall tillbaka till min observation.

Det var helt omöjligt att dansa för oss själva, eftersom det florerade killar runt vår grupp HELA tiden. Vi fick inte plats att dansa med varann, vi fick inte möjligheten att vara själva utan att en kille hela tiden tryckte sig närmare och närmare.

Försök att säga till dessa killar att lämna oss ifred gick inte, de tyckte inte att de gjorde nåt fel och de tyckte att de kunde väl bara få dansa med oss. Ofta med ursäkter som börjar, “men jag vill bara, jag ska bara…”. Dessutom uppstod en viss aggressivitet från deras sida och blickar som var väldigt ovänliga.

Jag kände mig som en vakthund som sprang runt och skyddade mina väninnor, för många av de orkar inte och försöker ignorera dessa killar, men jag ser ju att de fortsätter.

Är det alltså på detta vis då tjejer/kvinnor i grupp går ut? Jag står hellre över än att gå ut så här igen. Jag som ofta varit ute med ett kompisgäng av blandade kön har alltså inte varit med om detta i sådan enorm utsträckning.

Fy fan för att inte känna sig fri!

För 18 år sedan var jag utsatt för ett våldtäktsförsök (det är en berättelse i sig) men när jag var hos polisen 22 år gammal och man skulle dokumentera mina skador på halsen, mina bröst och överkropp, säger den manliga fotografen att det nog är bäst att jag själv tar av min bh ”så att han inte blir anklagad för något”.

Orkade inte ta fighten då, var av förklarliga skäl väldigt skör och utsatt. Men det gör mig HELT GALEN nu att tänka på vilket sjukt bemötande och agerande. Hos POLISEN!

Det blev en fällande dom i målet i hovrätten tillslut där han dömdes till både fängelse och skadestånd. Jag hade framför allt min bästa kompis med mig under hela processen men också min pojkvän som aldrig ifrågasatte mig.

Min pojkvän när jag var ca 15 tjatade, alltså TJATADE om att vi skulle ha sex, VARJE gång han var sugen.

Om jag sade nej så släppte han det aldrig heller, lät mig inte var ifred ALLS, bara fortsatte och fortsatte tafsa på mig, pratade med gnällig röst om hur skööönt det skulle vara och hur kåååt han var. Försökte få det att handla om hur synd det var om honom som inte fick ha sex, hur han mådde sååå dåligt om jag inte var sugen exakt varenda jävla stund som han var det.

Någon enstaka gång gav jag upp till slut efter massor av tjat, för det var asjobbigt att ha sex mot min vilja, men han var så jävla jävla jobbig att det imponerande nog var MINDRE jobbigt att ha sex en liten stund än att stå ut med hans gnälliga tjat och sen tjuriga jävla humör som jag fick som hämnd om jag stod på mig.

Men det tär ju som fan att aldrig få vara fredad och respekterad, en känner sig verkligen fångad.

Insåg efter ganska kort tid att det MINST jobbiga vore att slippa både tjatet och sexet och snubben som inte respekterade min vilja.

Så jag gjorde slut.

Har alltid vetat att något i situationen kändes “fel”, men det var först långt senare jag lärde mig att detta var övergrepp.

Hade en relativt casual relation med en kille. En gång när jag sög av honom så fnissade han, vilket jag inte tänkte mer på, tänkte att jag såg väl fånig ut i den vinkeln eller nåt.

Han fnissade igen, jag tittade upp ordentligt och såg att han hade mobilen framme och riktad mot mig. Jag ryckte den ur handen på honom, och självklart hade han filmat mig i smyg.

Kände mig så otroligt förnedrad och utnyttjad, tog direkt bort videon och slängde iväg telefonen, skällde ut honom ordentligt.

Jag var självklart förbannad, men han fattade aldrig varför det inte var okej, för han hade ju bara gjort det “på skoj”. OBS att jag rakt ut ifrågasatte hans avsikter och nä, om jag inte hade märkt det så hade han varken tänkt tala om det för mig eller ta bort videon, han hade tänkt spara den och titta på när han ville utan min vetskap. Men det var ju bara på skoj ända ju.

Låg med en kille, han tog av sig kondomen i smyg medan vi hade sex. Jag fick för övrigt också herpes av detta, som han dessutom absolut VÄGRADE medge var på grund av honom. Trots många uppenbara anledningar, bland annat att jag alltid är noga med kondom och han senare själv sade att han ofta “slarvade” (klarspråk: ofta utsatte folk för stealthing). 
 
Jag var inte alls intresserad av att ses igen, men det störde väl honom eller något, så efter att jag sagt det följde flera månader av manipulation och psykisk misshandel och hot. Han nästlade sig in mer och mer i mitt liv, till slut hade han så mycket makt över mig utan att jag ens fattade hur det hänt. Han var bara skicklig på att manipulera, antar jag. Gissar nu att han var besatt av att bevisa för oss båda att HAN bestämde, för han eskalerade hela tiden vad han utsatte mig för, som om han ville få det konstant bekräftat hur FAST jag var. Det var som att ett “nej” inte längre skulle ändras, det skulle krossas.
 
En gång tvingade han mig att kyssa hans kompis, sen suga av honom själv när hans kompis tittade, sen att suga av kompisen. 
 
En annan gång skulle vi ha sex, han klädde av mig och skulle sen hämta ett glas vatten. Men istället för vatten kom han tillbaka med en annan snubbe, inbjuden utan min vetskap, som han bara släppte in i rummet där jag låg naken. Han hade tydligen bestämt att jag skulle ha sex med kompisen också. Han tvingade mig att ha sex med kompisen “först”, men sade sen att efter “mitt beteende” var han inte längre sugen. Alltså: Han och kompisen utsatte mig för våldtäkt, och sen när jag blivit våldtagen så betedde han sig som om det varit JAG som velat och inte HAN som tvingat mig. Han gick iväg och lämnade kompisen att våldta mig så mycket denne ville, resten av kvällen. Alltså killen gick typ och diskade och sånt, som om våldtäkten i rummet intill var no big deal. Han kom och gick med jämna mellanrum, tittade på, hetsade sin kompis, hade orkestrerat mitt övergrepp som sin egen privata interaktiva porr. För övrigt: Kompisen visste att jag inte var med på det, men hade inte heller några samvetskval.
 
Jag var ca 20, killen och båda hans kompisar var ca 30-40. Inte för att det spelar någon roll, men för att illustrera hur tydligt det måste ha varit för dem att de utnyttjade en utsatt situation.
 
Killen tryckte alltid på knappar så han fick som han ville, men aldrig så konkret så det märktes vad han gjorde. Alltid så en inte kunde säga ifrån utan att känna sig dramatisk (en känsla han var snabb att förstärka). Bara liksom ett sandkorn i taget, bara en stund, bara litegrann, och det skaver, en blir mer och mer illa till mods men det känns så dumt att säga nej till 100 sandkorn när en sagt okej till 99. “Bara en drink och sen lovar jag att gå” liksom då tänker en att det är enklare att sippa på en drink än att bråka. Men såna här personer vet om detta, bygger upp situationer och premisser och vrider och vänder villkoren så det känns omöjligt att säga emot så otroligt små saker, bara ett enda litet fånigt sandkorn. Men det är ju aldrig “bara” ett enda heller, lär en sig till slut. Det BÖRJAR ju aldrig vid 99 sandkorn, det började med kanske fem som en var bekväm med, innan gränserna skavdes bort. 
 
Efter det sista övergreppet jag berättade, så började jag slita mig loss. Det hade definitivt eskalerat ännu mer annars, det gör ju alltid det. Jag hade tur som hade chansen, och tur som lyckades. Det tog sin tid, men är en massa år sen nu, och jag tänker typ aldrig på detta längre. Jag önskar såklart att det inte hade behövts, men jag fick iallafall en crash course i alla dessa beteenden, så jag känner igen dem även vid första steget. Jag märker första sandkornet som är fel, och jag säger till direkt jag märker det. Har fått höra att jag är otrevlig såklart. En kvinna som ser igenom bullshit??? Bevare mig väl! Men är ju hellre otrevlig än död.
 
Dagen han dör blir en bra dag för världen, allt annat är lögn. Inte för att jag kommer notera det, jag kommer antagligen ha glömt honom helt tills dess. Det är inte mer än han förtjänar, och jag har viktigare saker för mig ändå.

Det finns många små historier i mitt liv, med strypgrepp, misshandel och försök till våldtäkt som jag lyckas undkomma. Dock en våldtäkt som ledde till oönskad graviditet.

Men det som jag blivit mest påverkad av? Jag var 21 år och hade ganska nyligen blivit lastbilschaufför. Jag älskade det och mina manliga kollegor var roliga och snälla! En natt fick jag åka med en äldre kollega, för att få se hur det fungerar på natten och att köra med vagn.

Han tyckte det var bäst att plocka upp mig längst vägen, istället för att jag skulle åka med från åkeriet – för då skulle alla gubbar prata. Sagt och gjort, jag hoppade in och åkte med.

Det kändes inte helt tryggt. Men det gick bra, fram tills det att vi var på väg tillbaka till åkeriet. Han stannade på en mörk rastplats och tog av sig bältet och närmade sig. Jag blev så osäker och rädd, och av någon anledning började jag skratta av nervositet, samtidigt som jag sa ”Nej sluta!”. Jag klarade mig, trodde jag.. Vi åkte vidare och tröttheten slog till, för att jag hade jobbat hela dagen. Jag la mig bak i sängen, än lite nervös. Men han accepterade ju mitt Nej…?
Men han stannade igen och försökte än en gång.. då hände det. Jag låg där bak i sängen och kunde inte röra mig! Jag hade ju redan sagt Nej! Min hjärna ville att jag skulle sparka bort honom, men jag låg bara där. Handlingsförlamad med hans äckliga gubbkropp över mig… inuti mig.

Jag berättade inte för någon, och vi fortsatte jobba sida vid sida i några år till. Men än idag, om jag hamnar i ett ”fastlåst” läge under en man som jag älskar och vill vara med – så får jag panik, skakar och gråter.

För ett par år sedan så fanns det en kille som jag ansåg som min bästa vän. Även något mer.

En gång när vi sov tillsammans, i min säng, så vaknade jag av att han hade sina fingrar i mig bakifrån.

Detta hände flera andra gånger, trots att jag sa till honom. Jag förträngde det som hade hänt och fortsatte vara vän med honom i ett år till innan vi gick skilda vägar.

När jag var 21 år bjöd jag hem en av mina närmsta killkompisar till mig för att ta igen förlorad tid då vi inte hade setts på länge. Vi pratade och skrattade hela kvällen och då vi bodde i olika delar av landet skulle han sova kvar.

Klockan är kanske 04:00 på morgonen när vi lägger oss så jag somnar väldigt fort. Jag gör ett aktivt val att sova i shorts och huvtröja för att det dels inte känns bekvämt att sova bredvid honom i min lilla säng utan kläder och dels för att visa honom att jag inte vill något mer med honom än att sova, bara utifall att han tänkt sig något. Jag har ingen tidsuppfattning alls denna natt då jag vaknar och somnar flera gånger och kan inte säga hur långt det är mellan väckningarna. Första gången jag vaknar i alla fall så vaknar jag av att min killkompis viskar i mitt öra ”Du gör mig så jävla kåt” och ”Det är livsfarligt att ligga bredvid dig, jag har redan stånd”. Jag låtsas som att jag inte hör och försöker somna om. Tänker att det blir bäst så.

Efter en stund, som känns som två sekunder, vaknar jag av att han står längst ner i sängen och är på väg att dra ner mina shorts och mina trosor. Jag blir livrädd och tänker att ”nu kommer han att våldta mig”. Jag låtsas sova och rör mig lite och låter för att få honom att tro att jag är på väg att vakna. Han rycker till och avbryter. Jag vågar knappt somna om igen men lyckas ändå på något sätt.

När jag vaknar efter ett ganska bra tag (tror jag) så håller jag handen om hans snopp. Han har alltså tagit min hand och fört den runt hans kön och ligger och för min hand upp och ner. Jag ligger still. Låter han få orgasm så att han förhoppningsvis inte behöver röra mig mer. Efter detta somnar jag inte om. Jag ligger vaken och gråter. Gråter för att jag känner mig äcklig, gråter för att jag är arg och gråter för att min egna kompis tagit en stor bit av mitt förtroende till killar och män

När han sedan vaknar och ska åka hem frågar han mig om jag sovit gott. Jag svarar ja. Vågar inte säga något annat. Jag ser i honom att han är osäker och att han vet att han gjort fel. Det är rätt åt honom. Vi kramas tafatt hejdå. Han lämnar med en orgasm rikare, jag står kvar med min äckliga kropp och ett trasigt hjärta.


 

Sexuellt våld kan beskrivas som kränkningar och övergrepp med sexuella  förtecken. Det kan vara allt från förnedring och trakasserier till våldtäkt. Det kan också handla om att tvinga någon att utföra olika typer av sexuella handlingar. 

Maila ditt vittnesmål till info@metoosweden.se

Den kommer att delas på instagram, facebook och vår hemsida. 

För att vi ska kunna publicera ditt vittnesmål så krävs att inga namn nämns. Vittnesmålet kommer att publiceras anonymt